Finalföreställningen
Nu är tiden kommen för att skriva om sista föreställningen (och framför allt, lägga upp bilder!), tycker ni inte? Det gör mig dock ont, seriöst. Kan inte fatta att det är slut... Men nog om det, nu ska jag ju faktiskt skriva om nåt roligt :)
Vi började eftermiddagen som vi gjort tidigare, med att promota på stan. Vi gick med KAST-tröjor och gjorde Kalmar glatt genom att sjunga spexxånger. Eller, jag tror de blev glada åtminstone, haha. Annars är det märkliga människor. Hur som helst, vet inte om det bar frukt så att vi sålde några fler biljetter men det var roligt åtminstone.
Spexare on a mission
Resten av eftermiddagen är väl inte så mycket att skriva om, vi fixade oss, åt och peppade. Kände mig mycket mer pepp än dagen innan och mer nervös också, vad skulle ske under föreställningen? Vilka skulle kuppa och mot vem?
Matdags :p
Lina och Pernilla i vår loge
Sofie får ögonbryn
GUllis :)
Underbaraste Sofie :)
Och lite uppvärmningsbilder:
Bengt som jobbar på en knappfabrik :p
:)
Fina KASTare :)
Smoky
Föreställningen gick hur bra som helst tycker jag, we were on fire! Och kuppar blev det, skrattade en hel massa, mer än vanligt, hur det nu är möjligt. Speciellt när Jenny kör videoklippet "Ha det så kult på restaurangen" när Salieri ska spela upp ett inspelat klipp av Maria på en diktafon. Det youtubeklippet har blivit ett internt skämt hos i spexgänget så det var verkligen skitkul (även om i princip ingen i publiken fattade).
Originalklippet ;)
Och Peter slog sönder en gitarr, bandet försvann men kom tillbaka när vi ropade "Rulla bandet" (också ett internt skämt). Jag och Salieri gick över gränsen när vi var med i en av Constanzes låtar. Och vi fick sjukt roliga omstarter, gillar vår kurragömmalek och även de nya Pokemon och Star Wars. Och vi kom fram till för ett tag sen att hade det inte varit för Mozart så hade nog Salieri och Bach varit bästisar, haha!
Och vad hände mer? Niklas hoppade in och dansade, Schlagerspöket gjorde come back, dansarna hade pepprat och saltat Simons kakor. Med mera. Jag garvade en massa som sagt.
Och så tog det slut och det var fruktansvärt. Usch och fy! Efter föreställningen och prat med publik så vart det dags att packa ner allt. Innan jag var färdig med att prata med folk jag kände i publiken hade de redan hunnit påbörja detta arbete, man kände knappt igen sig!
Tack hela gänget och alla som hjälpt till för dessa tre fantastiska föreställningar på teatern!
